Skolavslutning idag. Träffades först i mentorsrummet. Sedan gick vi ut och lyssnade på vår rektors långa tal, fick våra betyg och så. Sedan gick jag fram och kramade om Julle. Och jag började gråta. Sorgligt som fan. 
Ännu en gång gick vi in till mentorsrummet. Vår mentor hade bakat och det var asgott! Innan vi skulle skiljas åt så kramades vi i klassen. När jag hade kramat några så kom tårarna fram igen. Jag började gråta som fan. Herregud. Jag fick ganska många att börja gråta idag förresten. Efter alla kramar och tårar tillsammans med klassen drog jag och några andra upp till alla lärare och gav dem kramar och fortfarande grät jag, fanns även andra som grät. Det tog lång tid innan jag slutade gråta.

Jag älskar er, 9:2. Jag kommer aldrig att glömma er. Aldrig.
Alla minnen med er består. Allt vi har gjort tillsammans försvinner aldrig.
Tack för alla år. Ni är bäst.