Luften är fin, härlig att andas.





Bara några hundratusentals mil bort. Det är det jag vill.

Jag vill skratta så det gör riktigt ont i magen och jag vill känna ren och skär glädje som bubblar inom mig.
Det är det jag vill.


Hur fin?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0